Den som paddlar Klarälven en sommardag ser sällan mer än ett par kanotister och kanske en guidad timmerflotte med turister. Svårt att tro att samma vatten en gång bar fram hela Värmlands skogsindustri, stock för stock, ända ner till massafabriken i Karlstad.
Från masteträd till massaved
Redan på 1600-talet flottades timmer på nedre Klarälven, då mest masteträ till skepp. Verksamheten växte i takt med sågverken och massafabrikerna under 1800-talet, och 1893 bildades Klarälvens Flottningsförening — KFF — som samlade skogsbolagen kring en gemensam organisation, en fortsättning på det samarbete som funnits informellt sedan 1830-talet. Klarälven, med sin norska förlängning Trysilälven, blev Värmlands längsta flottled: över 40 mil vatten där stockarna fick flyta i egen takt norrifrån.
Bo Lundén och rekordåret 1957
Flottningen krävde folk. Under 1950-talet, flottningens guldålder, var över 1 800 personer sysselsatta längs älven under ledning av flottningschefen Bo Lundén, som styrde verksamheten 1952–1980. Rekordåret 1957 flottades en volym motsvarande 26 700 lastbilslass. Vid sorteringsverket Lusten — det största av flera stationer — bogserades stockarna i så kallade lustenbåtar: timmersläp på omkring 550 meter med runt 10 000 stockar i varje. Höljes kraftverk stod klart 1962 och förbättrade flottningsförhållandena ytterligare uppströms.
Sista säsongen
Nedgången kom snabbt när skogsbolagen växlade till lastbil och järnväg. Lusten stängdes 1982, och hösten 1991 flöt den sista stocken — Stora Skog hade då redan lagt om till landtransport. Formellt avvecklades Klarälven som allmän flottled den 27 november 1997, och KFF upplöstes vid ett årsmöte den 27 mars 1998, efter 105 år. Kvar finns älvfåran, fri och outbyggd genom stora delar av Värmland. Ett landskap format av en industri som numera bara syns i museiföremål och i sommarens guidade flottfärder.